IFKs historia

IFK Österåker grundandes den 18 februari 1928 på café Titin i Österskär. Resten är – som man säger – historia. Men historian kan fyllas med ord, och rätt plats att börja på för varje IFK förening är starten av själva IFK rörelsen. IFK står för Idrottsföreningen Kamraterna och markerar, om man får sticka ut hakan lite, början på den organiserade idrottsrörelsen i Sverige.

Den 1 februari 1895 infördes en artikel i den illustrerade ungdomstidningen kamraterna som uppmanade alla pojkar och flickor att bilda en riksomfattande idrottsförening. Detta i en tid då varken Riksidrottsförbund eller specialförbund fanns. Initiativtagare var Louis Zettergren och Pehr Ehnemark, den förste student vid Norra Real, den andre vid Östermalms läroverk.  

Uppmaningen hörsammades och redan i mitten av mars samma år hade åtta IFK föreningar bildats; IFK Stockholm var först ut, följt av Luleå, Härnösand, Uppsala, Jönköping, Göteborg och Västerås. När Riksidrottsförbundet bildades 1903 var det med hjälp av IFK-are med bred erfarenhet av föreningsarbete på riksnivå.

Idag har IFK över 100 000 medlemmar fördelat på 166 föreningar i Sverige och Finland. H M Konungen är sedan 1974 IFK’s Höge Beskyddare och förste hedersledamot, en roll som kungen övertog efter sin farfar.

Lek med oss är titeln på IFK Österåkers jubileumstidning 1958. Föreningen firade då sitt 30-årsjubileum och var fortfarande en flersektionsförening med fotboll, ishockey, varpa, friidrott, orientering, bandy och skidåkning på programmet.

Under början av 1920-talet fanns två idrottsföreningar i Österåker; Runö IF och Åkersberga IF. Båda dessa föreningar levde, enligt redaktionen på Lek med oss, en tynande tillvaro och vid det där historiska mötet på kafe Titin den 18 februari 1928 beslöts alltså att dessa föreningar skulle upphöra och IFK Österåker grundas.

Redan då föreningen 1958 firade sitt 30-årsjubileum förstod man i IFK Österåker att grunden i all idrott är glädje och positiv energi. Saxat ur inledningen till Lek och lär anno 1958: ’Lek med oss! Detta betyder inte att vår verksamhet enbart grundar sig på lek.Vi arbetar målmedvetet och försöker ständigt förnya oss, men leken får ej helt försvinna. Föreningen har inga speciella stjärnor, utan består av ungdomar som utövar idrotten därför att de har glädje av att få den fysiska spänst alla människor borde besitta.’

IFK Österåker lade alltså värdegrunden i verksamheten så tidigt som 1958, förmodligen ännu tidigare, och har alltid bl.a. därför alltid stått fast vid IFK - rörelsens ursprungliga vita och blå färg, där vitt står för renhet och blått för goda, glada förhoppningar.

Verksamheten bedrevs på mark köpt av Margretelunds slott vid Åkarpelles tomt, nuvarande tomten bakom Skeppet. Köpet finansierades med en dansbana vid Luffarbacken, men på 40-talet köpte kommunen marken och anlade en ny idrottsplats, nämligen nuvarande Åkersberga IP (eller som den tidigare hette Kungsängens idrottsplats).

1940 invigdes den nya idrottsplatsen som anlagts för föreningens egna medel, ca 46 000kronor. Samtidigt överlät föreningen marken för den gamla idrottsplatsen till kommunen. Då fanns på idrottsplatsen endast gräsplanen – som redan då höll fel mått för seriespel en hockeyrink, plats för varpa och naturligtvis fritidrottsbanorna, men i planeringen låg en sandplan (med riktiga mått), en liten gräsplan, tennisplan och en minigolfbana. En del av detta blev alltså verklighet.  

1957 startade Samuel Norrby och Gunnar Gustavsson en upparbetning av den ganska nedgångna idrottsplatsen. Trots att föreningen överlåtet mark till kommunen tidigare, fungerade inte samarbetet med kommunen, som inte sköt till medel för underhållet.

Belysning av träningsplan och hockeyrinken, nya löparbanor etc. kom till, samt en planering av omklädningsrum och klubbhus, till en kostnad av skyhöga 125 000 kronor. 1957 låg bottenplattan och takstolar klara, och – förmodar författaren i skrivande stund – några år sedan dagens anläggningar.

Redan 1958 var den största sektionen i föreningen fotboll. Sedan starten 1928 gick det upp och ner i dåvarande klassystemet, men efter en rockad på sant IFK Österåkermaner – nämligen att satsa på att i så stor mån som möjligt (helt och hållet faktiskt) på de egna förmågorna i föreningen–vände tränden 1952-53 med en andraplacering i kvalifikationsserien.

Efter två år i klass tre var det dags för serievinst före Rålambshov och uppflyttning till klass två, vilket blev en rad segermatcher med jämna mellanrum avbrutna av riktiga plattmatcher med 5 - 6 baklängesmål (ganska likt dagens IFK Österåker, kan författaren tycka).

I tvåan stod Viggbyholm för motståndet i sista matchen där vinst eller oavgjort räckte för uppflyttning. Det blev–till slut–oavgjort 2-2 där sista målet gjordes på straff efter hands i Viggans straffområde.

Första säsongen i kvalserie ett slutade på sjundeplats, och här slutar Lek med oss referat som vi naturligtvis kommer att publicera i sin helhet på vår hemsida. Men vi vet ju hur det gick sedan.

Dagens IFK Österåker är uppdelad i verksamhetsgrenarna fotboll, ishockey, bordtennis och konståkning. Föreningarna drivs separat, men en alliansförening mellan föreningarna finns och är aktiv, bl.a. i att förvalta de medel som fortfarande delas av IFK-föreningarna i Österåker.

IFK Österåker fotboll har en ambition kring representantskap i så hög division som möjligt, både på dam och på herrsidan. Samtidigt strävar föreningen efter en bred och kvalitativ fotbollsutbildning för barn och ungdom.  

Föreningen har på herrsidan spelat i division 2 fyra gånger sedan 1990. Idag aktiverar IFK Österåker Fotboll ca 900 aktiva barn, ungdomar och seniorer och engagerar hundratalet tränare och ledare. Motivationen finns i idrotten och i det faktum att föreningen hjälper till att stimulera Österåkers barn och ungdomar till en hälsosam och meningsfull fritid. Ambitionerna i föreningen är enkla, men höga.

Föreningen skall på seniorsidan representeras i så hög division som möjligt, och på barn- och ungdomssidan ge en bra, kvalitativ fotbollsutbildning med rätt aktivitet för rätt ålder. Barn och ungdom skall förberedas och genom föreningens utbildningsprogram ges så stora förutsättningar som möjligt att gå vidare med sin fotboll; inom eller utanför IFK Österåker Fotboll.  

Föreningens motto har blivit Fotboll för alla, och det menar vi i ordens rätta bemärkelse. IFK Österåker Fotboll är öppen för alla barn och ungdomar, oavsett kön, ursprung, fotbollsambition etc. Varje barn-och ungdomsspelare som deltar i träningarna skall spela en match i veckan under säsong.  

Föreningen koncentrerar sin verksamhet i så stor utsträckning som möjligt på Åkersberga IP som är föreningens hemmaplan. Anledningarna till detta är många; vi vill skapa en föreningskänsla och ha en genomgående tanke bakom utbildningen. Vi vill kunna stödja tränare, ledare och spelare så mycket som möjligt genom interaktion mellan träningsgrupperna och över åldersgränserna.

1933-34. Vinst i förstadsmästerskapet och serieseger i kvalifikationsserien, med truppen Gustav Fahlkranz, Allan Pierre, Manne Wisén, Ragge Linder, Arne Jansson, Nils Fahlkranz, Einar Dahlin, Tage Jansson, Gustav Balck, Karl Hamrin, Lasse Hamrin.

1936-38. Uppflyttning till klass 1 trots begynnande inkallelser. Till andra världskriget alltså, för oss som inte alltid har föreningens tidsperspektiv klart och tydligt på näthinnan.  

1940. Aldrig tidigare hade klubben haft så bra spelare som man då hade i Olle Wahlgren, Folke Eriksson, Lennart Gustafsson, Sture Eklund, Sven Pierre, Bertil Andersson, Erik Ålander, Tage Jansson, Birger Gustafsson, Eje Lindell och Gustav Balck, för att inte tala om Nils Fahlkranz, Åke Johansson, Fredberg och Arne Kanssson som ryckte in vid behov.

1944. Vinst i klass 3 norra med truppen Bengt Edberg, Nils Frisk, Lennart Gustavsson, Gustav Bergkvist, Gottmar, Helge Jansson, Adolf Ek, Hugo Gustavsson, Glad, Arne Pettersson och Erik Ålander.

1948-51. Avancemang från kvalifikationsserien till klass tre och vidare till klass 1 med truppen Olof Pettersson, Olle Hellström, Stig Jansson, Henry Eriksson, Ola Stridsberg, Uffe Zätterlund, Roland Pierre, Erland Pettersson, Arne Pettersson, Einar Nyblom, Göran Jansson, Rune Johansson och Carl Naesenius.

1958. Tage Janssons all-star IFK Österåker-trupp: Bengt Edberg, Allan Pierre, Manne Visén, Henry Eriksson, Arne Jansson, Bertil Andersson, Carl Naesenius, Tage Jansson, Birger Gustavsson, Eje Lindell och Gustav Balck.  

En anekdot i sammanhangen är Tage Janssons avslut av analysen av tidernas All-Star team anno 1958 är att han slutar med orden ’Jag misstänker att denna laguttagning är början till en ändlös diskussion, så jag för passa på att meddela att jag ej är anträffbar under den närmaste tiden’.

IFK Österåker FK har fostrat ett par framgångsrika fotbollsspelare genom åren, bla. landslagsspelaren Alexander Östlund, klubbens mest framgångsrika spelare genom tiderna. Thomas Lagerlöf (AIK, FK Lyn och IF Brommapojkarna), Robban Eriksson (DIF och MFF) samt Christer Samuelsson (IFK Sundsvall i allsvenskan).

Det är väl ingen överraskning för någon att damidrotten inte haft samma utveckling som herridrotten i vårt avlånga land, åtminstone inte tidigt i föreningens historia. I början av 1930-talet deltog Rak-Maja –ja, hon kallades faktiskt så, eftersom hon drev en rak-och frisersalong i skidor, vilket borde göra henne till IFK Österåkers förste damidrottare.

Det historiska datumet är annars den 22 april 1937, då IFK Österåkers första damsektion bildades; till att börja med stod handboll på programmet, men även skidor, orientering och terränglöpning har förekommit. Fotbollen kom, som alla kanske gissar, in sent på programmet. Inte förrän NÄR bildades det första damlaget.

Mycket av innehållet i denna skrivelse har hämtats från berättade erfarenheter och i föreningen befintligt material. En del har sökts på Åkersberga bibliotek där författaren – genom enastående hjälp från personalen – kom över IFK Österåkers 30-årsjubileskrift Lek med oss! Skriften är på 40-talet maskinskrivna och för hand kopierade sidor med bilder och mängder med löptext.

Skrivelsen spänner över hela föreningen mellan åren 1928-1958.

Under den perioden var IFK Österåker en flersektionsförening, och de flesta verksamhetsgrenarna – för att inte säga alla – beskrivs utförligt. Annan information har hämtats från IFKs centralorganisations hemsida, www.ifkcs.org, som har mycket historisk information för den som vill förkovra sig ytterligare inom IFKs historia.

Ytterligare information har insamlats från föreningens publikation Fotbladet, som utgivits sporadiskt av fotbollssektionen sedan många åt tillbaka.

Med det tackar författaren för visat intresse och hoppas att denna skrift skall fylla ut en del av de tomrum som förmodligen – tidigare –funnits i läsarens IFK - kunnande.

Österåker i Mars 2006 Skrivet av Rickard Engberg